De är nu gått en gång tid, men saknaden finns faktiskt fortfarande kvar. Såklart!
Men ju mer tiden går desto mer bleknar det..
Men minnerna jag har med min farmor och farfar, dom betyder så mycket. När jag och min store bror var små åkte vi alltid på semester med dom. De var småresor som sträckte sig i en dag. Men ack så många minnen..
Jag kan ha svårt att komma ihåg med bror min påminner mig och då känns allt så mycket starkare. Det betyder så mycket att ha någon att dela allt sådant med.
Jag skulle aldrig vilja ha en uppväxt utan mina bröder <3
Men min farmor var bäst! Jag ska bli som hon. Göra allt för alla och de som blir kvar ska jag ge mig själv. Viktigast av allt är familjen. Hon gjorde allt för oss.
Hon sa till mig efter jag hade hållt ihop med Tobbe ett tag att han är en fin kille. Håll fast vid honom!
Och de ska jag göra, de sa jag till henne så, så får de bli!
Minnen är de som finns kvar men oxå de vackraste man kan ha!
Jag tänder ett ljus för sig farmor, för de vet jag att du hade gjort för mig <3
Krama farfar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar